Luftföroreningarna i centrala Umeå har diskuterats vid många tillfällen i Umeå kommunfullmäktige. En kombination av tre saker ligger bakom att Arbetarpartiet är föranledda att återigen ta upp frågan om luften.
Jan Hägglund, gruppledare i Umeå kommunfullmäktige, förklarar.
– Inför förra kommunfullmäktige fick vi handlingar där det skrevs att umeborna riskerar att tvingas leva med överskridanden av Miljökvalitetsnormen under minst 10 år framåt.
– En undersökning visar dessutom på oacceptabla risker för barn att drabbas av astma i förskolor som ligger nära E4 i Umeå.
– Till detta ska läggas nya uppgifter om att farhågor kring den dåliga luften i centrala Umeå har funnits bland makthavarna i över 50 år!
Av ”Handlingsprogram för miljövård i Umeå Kommun” från 1973 framgår att man i Umeå haft luftmätningar ända sedan 1969.
– Vad gäller biltrafiken oroade man sig vid denna tidpunkt främst för utsläpp av koloxid, kolväten och bly, förklarar Jan Hägglund. Man kan också utläsa att man redan 1973 förstod att biltrafiken orsakade ökad halt av partiklar i luften.
År 1977 kom ett direktiv gällande bilavgaser från regeringen. Detta ledde fram till att Umeå kommun 1981 genomförde en utredning om luftföroreningar och trafik kallad ”Umeå år 2000”. Här framgår att ”vid god ekonomisk tillväxt och mild politisk styrning uppstår på de mest trafikerade gatorna…en avgaskoncentration som klart överstiger WHO:s rekommendationer”.
I slutet av 70-talet hade man också börjat oroa sig för utsläpp av kvävedioxid. I utredningen från 1981 pekas Västra Esplanaden, Järnvägsallén och Östra Kyrkogatan ut som problemområden vad gäller höga halter av kvävedioxid. I utredningen föreslås höjda P-avgifter och en minskning av antalet arbetsplatser i de centrala delarna av Umeå som åtgärder för att minska utsläppen.
– Men för Umeås makthavare sätts det stora hoppet, redan 1981, till byggandet av ringleder och förbättringar av fordonsparken, säger Jan Hägglund.
På 1990-talet antogs EU:s riktvärden för kvävedioxid och partiklar också som svenska riktvärden och 2006 blev de lag i de s.k. Miljökvalitetsnormerna (MKN). Ända sedan 2003, och eventuellt ännu längre tillbaka, har luftföroreningarna brutit mot gränsvärdena vid V:a Esplanaden. Eftersom MKN är att betrakta som lag så har Umeås ledande politiker systematiskt brutit mot lagen under sex år. Än värre: de politiska makthavarna har, helt medvetet, utsatt umebornas hälsa för ökande risker under flera årtionden!
Idag har vi år 2012. Luftmätningar har genomförts i Umeå från 1960-talet till 2010-talet – det innebär under 5-6 decennier. Oron för luftföroreningar har alltså funnits i över 50 år! Ändå kan vi i Miljökonsekvensutredningen för Kv Magne, år 2012, läsa att risken är stor för att MKN kommer att fortsätta att brytas – d v s att lagbrott som drabbar umeborna i form av ökad risk för t ex cancer och astma (speciellt för barn) kommer att fortsätta – i ytterligare 10 år!
– Och vad får vi sedan höra att Umeås politiska makthavare knyter hoppet till för att lösa problemen? Jo, ringleder och teknikförbättringar – precis som för 30 år sedan!
– Detta är en skandal, varken mer eller mindre, avslutar Jan Hägglund.