Kommunledningen i Umeå försöker nu för tredje gången att bli utsedd till miljöhuvudstad i Europa. Detta försök framstår som lika manipulativt som de två tidigare. Låt oss förklara.
De kommunala makthavare som söker titeln miljöhuvudstad är desamma som sedan 2003 medvetet brutit mot miljökvalitetsnormen (MKN) för kvävedioxid. Sedan 1 januari 2006 har MKN ställning av lag. Detta innebär att kommunens politiska ledning, under snart tio år, medvetet brutit mot viktiga delar av miljölagstiftningen. Men nonchalansen mot umeborna är ännu större än nonchalansen mot lagstiftningen.
Umebornas hälsa hotas om koncentrationen av kvävedioxid är så hög att den överstiger MKN. Mätningarna började 2003. Därför vet vi att koncentrationen av kvävedioxid har varit hälsovådlig under snart 13 år. Men vi kan utgå ifrån att koncentrationen av kvävedioxid har överskridit miljölagen (MKN) i minst 15 år.
Den omfattande ”Lucasstudien” (Lungcancer i Stockholm) visade följande: för de människor som exponerats av för höga koncentrationer av kvävedioxid i 15 år eller mer, hade risken att drabbas av cancer ökat med 50 procent, 30 år senare! Vi vågar påstå att risken för lungcancer är påtagligt förhöjd för de människor som bor och arbetar i närheten av Västra Esplanaden. Dessutom: de år mätningar genomförts har överskridanden även konstaterats både efter Storgatan och Östra Kyrkogatan (ÖK).
Men det handlar inte bara om lungcancer. Höga koncentrationer av kvävedioxid ökar även risken för hjärt- och kärlsjukdomar samt för astma och allergier. Och nu visar en ny studie från Umeå universitet att dålig luft även ökar risken för Alzheimers och vaskulär demens!
Vad har då makthavarna gjort när det gäller stadsplaneringen, särskilt under åren 2003-2015, då koncentrationen av kvävedioxid överskridit miljölagarna? De har aktivt bidragit till att ytterligare öka koncentrationen av kvävedioxid. Främst inom – och runt – ”centrumfyrkanten”. Denna avgränsas av Västra Esplanaden och ÖK, Umeälven och Järnvägsallén.
De tydligaste exemplen på hur makthavarna har försämrat situationen är placeringen av Äventyrsbadet och IKEA samt innebörden av Översiktsplanen från 2011. Badet behöver 380 000 besökare per år för att gå ihop – över tusen besök/dag. Detta kräver att folk kommer bl a från Hörnefors, Vännäs, Nordmaling och Robertsfors. Skulle målet uppnås innebär detta en väldig ökning av antalet bilresor – rakt in i centrumfyrkanten! Badet placerades optimalt – om målet var att försämra Umeås luftmiljö.
Placeringen av IKEA på Tegssidan beräknas öka trafiken över broarna med 3 000 fordon per dygn. Detta även om ringledssystemet färdigställs genom byggandet av Västra länken! Ökningen av antal fordon riskerar att leda till upprepade trafikstockningar. Bilarna kör, stannar, kör en bit till och stannar igen, vilket är det allra sämsta vad gäller utsläpp. IKEA söder om älven innebär ett ytterligare, stort, hot mot luftens kvalitet i centrala Umeå.
Den fördjupade översiktsplan som antogs för fyra år sedan släppte lös själve fan i Umeå. Sedan dess utfärdas bygglov till i princip alla som vill bygga högt och stort. Ett femtontal nya höghus kommer att byggas eller är redan byggda. Det handlar om lägenheter, hotell och köpcentra. Makthavarna vill fördubbla antalet boende i de centrala delarna. Detta får oundvikligen två effekter. Dels förintas centrala Umeås tidigare karaktär. Dels ökas antalet bilresor ytterligare – och med dem avgasutsläppen.
Dessa tre exempel visar att makthavarna inte arbetar för att klara svensk miljölagstiftning. Ansökan om att bli miljöhuvudstad syftar till att vända bort uppmärksamheten från de ökande riskerna för demens, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar som den dåliga luften utgör.
Det krävs en handlingsplan med två målsättningar: dels att klara MKN för kvävedioxid före utgången av 2020. Dels att planen inte görs beroende av när Västra länken byggs. Kommunens första program för att klara lagstiftningen för kvävedioxid antogs 2007 – och var totalt beroende av ringlederna där V:a länken igår. Detta ledde till åtta förlorade år. Miljökvalitetsnormen tillåter att dygnsvärdet för kvävedioxid överskridas vid sju tillfällen under ett år. Ifjol överskreds dygnsvärdet vid hela 57 tillfällen. Det är mer än åtta gånger vad som är tillåtet.
Vi kan inte stödja försöket att göra Umeå till miljöhuvudstad – det vore att hjälpa makthavarna, de kommunala och fastighetspamparna, att mörka hotet mot umebornas hälsa.