Sverige har under åratal beviljat asyl åt överlägset flest flyktingar av alla länder inom EU, med hänsyn tagen till befolkningens storlek (se tabell 1 nedan). Det samma gäller för antalet asylsökande flyktingar (se tabell 2 nedan). I fjol anlände hela 163 000 asylsökande flyktingar till Sverige. Detta var dubbelt så många som 2014. I juli trodde Migrationsverket att det skulle komma 74 000 flyktingar till Sverige under 2015. Men det kom alltså mer än dubbelt så många (163 000). När det gäller ensamkommande flyktingbarn låg de ursprungliga prognoserna på mellan 6-8 000. Men det kom nära 35 400!
Bara under oktober och november kom det över 75 000 flyktingar – nästan lika många som under hela 2014 – vilket i sin tur var ett ”rekordår”. Antalet barn som kom under dessa två höstmånader motsvarade 100 nya skolklasser – varje vecka! För att skapa boenden togs gymnastiksalar, gamla fängelser och även militärtält i bruk. Men ändå tvingades människor sova utomhus under den mest intensiva flyktingvågen.
Men denna beskrivning ger inte på långt när hela bilden av den påfrestning som flyktingvågen innebar för det svenska samhället. I början av 2015 fanns det fortfarande 80 000 asylsökande, som kommit under tidigare år och vars ärenden ännu inte var avgjorda, kvar i det svenska mottagningssystemet. Vi syftar på Migrationsverket, kommuner, landsting och privata aktörer – som bidrar med bland annat mat och boende. De 80 000 som fanns i systemet vid utgången av 2014, plus de 163 000 nytillkomna, innebar att mottagningssystemet måste försöka ta hand om uppåt en kvarts miljon människor under fjolåret. Förutom mat och husrum handlade det i många fall även om hälsoundersökningar, sjukvård och skolgång.
Politikerna hade varken förberett sig själva, myndigheterna eller befolkningen i Sverige på effekterna av denna, EU:s mest liberala, flyktingpolitik. En kvarts miljon asylsökande skulle tas om hand under fjolåret. Detta blev för mycket för mottagningssystemet. I detta läge beslutade regeringen att dels minska antalet som fick komma in i Sverige, dels minska antalet som kommer att beviljas asyl (få uppehållstillstånd). Detta var nödvändigt. Annars hade olika delar av mottagningssystemet havererat.
Tabellerna ovan och till höger underbygger våra resonemang och slutsatser. Om vi jämför Sverige med andra länder kan vi konstatera att Sverige har fört den överlägset mest liberala flyktingpolitiken inom EU. Tabell 3 understryker det vi sa inledningsvis (i denna artikel):
a) att beslutet den 24 november ifjol innebar en normalisering av svensk flyktingpolitik,
b) att åren 2011-2015 utgjorde normbrottet för svensk asylpolitik.
De som gapar om att beslutet i november ifjol var rasistiskt eller innebar en anpassning till SD ljuger – antingen till följd av bristande kunskaper eller av ren illvilja.
Kursomläggningen var en nödvändig anpassning till verkligheten och en återgång till ”det normala” vad gäller svensk flyktingpolitik.