Kultur

Cirk La Putyka återvänder till sina rötter

Cirk La Putyka är ett tjeckiskt cirkuskompani som sysslar med nycirkus. FOTO: Tomáš Třeštík
Anna-Sara Wännman
Publicerad i
#121
Lästid 2 min

I nycirkusensemblen Cirk La Putykas föreställning Roots dyker vi in i regissörens och den konstnärliga ledarens historia. Vi går till deras rötter.

Alla har vi våra rötter. Som nycirkusartist börjar vi alla som små. Roots skildrar ett artisteri på gatan med hatten i handen. Roots skildrar de genuina, hårt kämpande artisterna som försöker skrapa ihop sitt leverne. Hur konsten alltid är med dom: i all sorg, i all glädje, på gatan, i parken, hemma, på tävlingar… Drömmen följer alltid med, drömmen om att leva på sin konst. Roots skildrar också prestigen. De skildrar en tradition av stolthet inom gymnastiken som konst och sport, rädslan att misslyckas, rädslan att förlöjligas.

Akrobatiska konster skildras på en gata vid en tegelvägg. Stämningen är varm och vänskaplig. gruppen av vänner leker, stojar, tränar, samarbetar. På tegelväggen finns dock en påminnelse om en annan sida. CCCP ISU. Sovjetisk stridsvagn. Vi artister försöker alla skapa vår egen identitet. Vi fogar samman våra rötter för att skapa något unikt, vårt artisteri. Roots skildrar hur artisterna i Cirk La Putyka kämpar mot sin egen regering just för sin identitet. Dom visar på hur barn lockar fram det färgglada hos en, för att sedan bli förtryckta av överhuvudena. Människor med gråa rockar bygger en stängd cirkel runt den färgglada artisten. Kommer hon ta sig ut? Kommer hon kunna slinka mellan deras hårda, stela kroppar? De skildrar rädslan att misslyckas, rädslan att förtryckas.

De två komponenterna tillsammans, kampen för sina konstnärliga uttryck och kampen för att göra det till sitt leverne: de två inspirerar. Hela truppen av artister inspirerar då de trots allt tagit sig så långt. Med all sorg och motgångar de bär på så är de ändå här: på turné i Sverige! Men vi började alla med hatten på gatan. Vi har alla våra rötter. De skildrar rädslan att misslyckas och det gör dom mänskliga. Det inspirerar.

Lämna en kommentar